Sa lite tid...

... och sa mycket att beratta!

Hinner inte nu heller, men en liten rad tankte jag iaf skriva. Nu ar vi i Queenstown och har hangt runt. Efter detta blir det Milford Sounds, Invercargill, Stewart Island och sen Dunedin for lite plugg.

Nu ska jag spoa Granita i minigolf!

Nelson

Nu är vi inne på vår tredje dag på Sydön och vi har tagit oss till Nelson. Första dagen hängde vi runt i Picton och myste o åt chokladpudding gratis på vårt hostel.

Igår begav vi oss iväg för att kika runt lite i Marlborough Sound, men på grund av dålig planering så blev det inte så mkt av det. Vi åkte istället till en camping precis utanför Havelock där vi kastade lite frisbee och sedan sov i bilen. Madrassen är ganska tunn så det var inte världens bekvämaste men funkar :)

Nu är vi då i Nelson, och precis som sist så regnar det katter och hundar. Vi har checkat in på ett hostel och det första vi gjorde efter det var att gå till the Swedish Bakery!!! Jag åt en macka med köttbullar och rödbetssallad, samt en chokladboll. Grant prövade sin första semla, och jag snodde en liten bit av den jag med. Det var ju trots allt fettisdagen igår! Grant tittade på mig som att jag var ett litet barn i en godisaffär, vilket jag också kände mig lite som :)

Nu blir det plugg i två dagar innan vi sticker upp till Abel Tasman Nationalpark för lite strand och promenad.

Nu ska jag gå o köpa nässpray eftersom jag självklart blivit förkyld.

Over and out!

Ledsen för dåliga uppdateringar. Bara dåligt biblioteksinternet nu för tiden. Vi bor på hostel, i ett rum med 6 bäddar, vi har köpt bil, en Subaru Legacy från -96 med plats för madrass där bak. Woop, woop!

Granita jobbar som en galning, ca 30 timmar på två dagar. Jag pluggar och försöker få så mycket som möjligt ut vägen innan vi åker på måndag!

Vi har lite bostadstrubbel också. Alla hostel är helt fullbokade på lördag pga en festival i stan. Vi har ingenstans att bo och Grant jobbar både Lördag och Söndag. Haha. Hoppas det löser sig ;)

Och du Tammi, den är visst bra!

Tjolahopp!

Flytt

Sista dagen i lägenheten. Nu sitter vi här i en nästan tom lägenhet och väntar på att få checka in på hostellet. Jussi åkte i söndags, danielle flyttade också då, Shannon idag och resten imorgon bitti. De som är ansvariga för lägenheten är extremt oorganiserade. De hade en städfirma som kom och städade innan flyttgubbarna varit här. Wtf? Och de städade omkring oss. Äh. Nu ska det bli skoj att bo på hostel igen (men fråga mig om en vecka igen, kan ha förändrats). 11 dagar kvar tills vi beger oss till Sydön. Vi har fixat en madrass till bilen och allt. Ska bli såååå grymt!

Så här ser vårt rum ut nu:

Dag 2

Av Sevens. Vi kör samma tema, bara lite annorlunda hår!

Sevens!

I helgen är det rugby Sevens, sjumans-rugby! 16 lag som reser jorden runt o spelar mot varandra. Nu är de i Wellington och det innebär fancy dress för hela stan! Vi kör på 80-talstema med färgglada kläder, tuperat hår och massa blå ögonskugga! På återseende!

Idag regnar det, vilket är synd för vi skulle ha gått på utomhusbio ikväll, men det är ni inställt. Förra veckan blev det inställt pga för hårda vindar.

Så vad ska man göra istället?

Förra veckan var vi på vanlig bio o såg Girl with the dragon tattoo, den engelska. Mycket märkligt att alla pratade med svensk dialekt. Men den var bra, men inte lika bra som den svenska ;)

I helgen är det Rugby Sevens, så då blir det partaj. Parad imorgon o så börjar matcherna på fredag. Det är även vår sista helg i lägenheten, sen är det bye bye.

Jaja. Ajöken för nu!

A day at the beach

Idag var jag och Kyra på stranden och solade och drack några öl. Jag badade även fast det kändes svinigt varmt. Ikväll blir det partaj! Två veckor kvar i lägenheten, och sen blir det 10 dagar på hostel innan vi åker till Sydön. Woop, woop!

http://www.wellington.govt.nz/move/enlarged/innov-wgtn-oripde-enlarge.jpg

144...

steg är det upp till The Terrace from Dixon St. Sedan är det världens uppförsbacke till the Vic Uni. Jag gick upp och ner både i Fredags och idag. Känns bra för rumpa och ben.

Tänkvärt

Hittade denna artikel på den här sidan och kände att den var mycket läsvärd och fick en att fundera lite.

Nurse reveals the top 5 regrets people make on their deathbed

For many years I worked in palliative care. My patientswere those who had gone home to die. Some incredibly special times were shared. I was with them for the last three to twelve weeks of their lives. People grow a lot when they are faced with their own mortality.

I learnt never to underestimate someone’s capacity for growth. Some changes were phenomenal. Each experienced a variety of emotions, as expected, denial, fear, anger, remorse, more denial and eventually acceptance. Every single patient found their peace before they departed though, every one of them.

When questioned about any regrets they had or anything they would do differently, common themes surfaced again and again. Here are the most common five:

1. I wish I’d had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.
This was the most common regret of all. When people realize that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made.

It is very important to try and honour at least some of your dreams along the way. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.

2. I wish I didn’t work so hard.
This came from every male patient that I nursed. They missed their children’s youth and their partner’scompanionship. Women also spoke of this regret. But as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.

By simplifying your lifestyle and making conscious choices along the way, it is possible to not need the income that you think you do. And by creating more space in your life, you become happier and more open to new opportunities, ones more suited to your new lifestyle.

3. I wish I’d had the courage to express my feelings.
Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.

We cannot control the reactions of others. However, although people may initially react when you change the way you are by speaking honestly, in the end it raises the relationship to a whole new and healthier level. Either that or it releases the unhealthy relationship from your life. Either way, you win.

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.

It is common for anyone in a busy lifestyle to let friendships slip. But when you are faced with your approaching death, the physical details of life fall away. People do want to get their financial affairs in order if possible. But it is not money or status that holds the true importance for them. They want to get things in order more for the benefit of those they love. Usually though, they are too ill and weary to ever manage this task. It is all comes down to love and relationships in the end. That is all that remains in the final weeks, love and relationships.

5. I wish that I had let myself be happier.
This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called ‘comfort’ of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content. When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again. When you are on your deathbed, what  others think of you is a long way from your mind. How wonderful to be able to let go and smile again, long before you are dying.

Life is a choice. It is YOUR life. Choose consciously, choose wisely, choose honestly. Choose happiness.

Tenta

I natt hade jag tenta på kursen Internationell Terrorism, den sista på Internationella Relationer. Den började ju så klart kl. 1 på natten och höll på till 6. Förvånansvärt så var jag klar ungefär halv 5. Hoppas det gick bra. Kändes för enkelt, för att det ska kännas bra ;)

Igår tog Jenny examen också, så nu är hon sjuksköterska på riktigt. Jag känner mig stolt!

Pluggeliplugg

Sitter i solen bakom Te Papa, typ museum of NZ, och läser på om grammatik. Detta kommer inte bli lätt!

Confession

No one realizes how beautiful it is to travel until he comes home and rests his head on his old, familiar pillow.

~Lin Yutang

Jag erkänner att jag har varit lite grinig på senaste och ganska mycket on my toes, om ni förstår uttrycket. Ibland  förstår man bara inte hur bra man har det. Tänk er: jag är i ett galet, mycket vackert land på andra sidan klotet, jag är här med min baby som jag längtat så mycket efter när han varit i Norge. Han gör mig lycklig. Som igår till exempel, jag var på biblioteket och pluggade, han kom och mötte mig och hade köpt en present till mig. Bara så där! Igår insåg jag även att jag har mer pengar än vad jag trodde på mitt norska konto (som sparas till biljett hem etc) och vi har antagligen en bil på g. Vi satt och planerade vår resa söderut och det gjorde mig alldeles pirrig i magen.

Jag satt precis och läste lite travel-quotes och kände mig bara väldigt lyckligt lottad som har chansen att vara här, samtidigt som jag pluggar.

A journey is best measured in friends, rather than miles.

~Tim Cahill

Tandrengöring

Igår låg jag på soffan i vår lägenhet och fick mina tänder rengjorda av vår flatmate Kyra, som är tandhygeinist. Det kändes bra och jag har inga hål. Så nu är mina tänder ca 85% renare än vad de var innan. ;) Plus att hon gav min en tandborste och tandkräm. Himla gulligt!

Under den senaste veckan har jag pluggat. Inte så mycket, men tillräckligt. Har en uppgift som ska vara klar tills på måndag, men det går nog galant. Lite irriterande bara att mina kurser går parallellt en vecka och att min tenta är på en fredagskväll, och inte på en torsdag.

Well, well... Vi har i alla fall bestämt när vi ska åka ner till Sydön! Den 20:e Februari tar vi båten över. Woop, woop! Innan dess måste vi bara fixa en bil, och så blir det till att bo på hostel i 10 dagar innan vi åker. Jag känner mig lika spänd som innan jag och Jenny skulle åka. Och nu  har jag ändå redan varit där ;)

Roligt!