Idag var jag på magnetröntgen. Jag var inte direkt orolig, men lite smått nervös. Kom dit och fick ta ur piercingen och ta av mig BH:n eftersom man inte får ha något med metall på sig. La mig på britsen och fick en liten grej instucken i armen. Sen var det på med stora hörlurar med lugn musik innan de satte en plastsak runt huvudet. I den saken så fanns det en spegel så att jag alltid kunde se sköterskan. Sen blev jag inkörd i tunneln. Den är himla liten faktikst. Och låter förskräckligt. Som en byggarbetsplats där man hamrar och bankaroch har sig. Tur att man hade musik. Jag låg och tänkte på att de som har cellskräck måste tycka att det är jättejobbigt. Sen började jag tycka att det var lite jobbigt, så jag slutade tänka på cellskräck för att att inte skrämma upp mig själv. Som tur är så har man en liten puff som man kan trycka på om det blir för obehagligt.
Jag låg inne i röret i ungeför 25 minuter innan sköterskan sa att vi nu skulle injecera lite kontrastväska. Vid det här laget hade både händer och fötter domnat av eftersom man måste ligga blixtstilla.
Efter ytterligare fem minuter var allt klart. Tadaa. Jag var något yr när jag hoppade ur, men det var det väl värt. Nu väntar jag på att min läkare ska höra av sig för att berätta om de hittat något.
Så här såg min arm ut när jag kom ut. Hihi.
1 kommentar:
Jag ville tycka att inlägget var "läskigt" men det finns ingen sån ruta att kryssa i.
Men uuh, hoppas att de inte hittar nåt. Och att detta var för skojs skull!
Skicka en kommentar