Road trippin'

 Jag vet vad ni tänker! Äntligen kommer en berättelse om roadtripen som Jo och Grant var på!

Vi lämnade Wellington tidigt en måndag morgon och tog färjan till Picton där vi spenderade natten. Bodde på ett jättemysigt hostel där man fick gratis chokladpudding och vi sov som två små barn efter party hela helgen. Dag två var meningen att vi skulle kika lite på the Queen Charlotte Track, men oplanerade som vi är så kom vi till campingen och insåg att det var en sån camping där man inte kan laga mat. Typiskt. Vi begav oss i stället till Pelorus Bridge, med stopp på vägen i Havelock för att äta lite smarriga musslor. Väl i Peluros Bridge så åt vi lite mat, drack lite öl och kastade lite frisbee i regnet. En vecka efter att vi varitdär så läste vi i tidningen att de hade filmat scener för the Hobbit där. Klart att vi missade det!

Vi i Havelock

Från Pelorus Bridge bar det av till Nelson där vi njöt av solsken och värme, och jag fick se till att ta tag lite i mitt pluggande. Efter Nelson åkte vi till Motueka, där vi blev upphämtade för en trip till Abel Tasman! Bussen var försenad, och på ett stopp på vägen så glömdes två tjejer bort, så chaffören körde som en galning och jag trodde ärligt talat att vi skulle krocka! Allt gick dock bra, och vi kom upp till Nya Zeelands minsta nationalpark i ett stycke! Vi vandrade ungefär 1½ mil genom regnskog och på stränder. Jag badade såklart, eftersom jag älskar att bada! När vi kom fram till vårt mål för dagen, en jättefin strand, så såg vi massa sjöstjärnor! Vi försökte ta kort på dem när de kom upp ur vattnet, men det gick inte så bra, så vi fortsatte bara att gå längs stranden. Fem minuter senare hittar vi tusentals och det såg ut som en stjärnhimmel fast med sandig bakgrund. Jättefint! Sen blev vi upphämtade av en båt som körde oss tillbaka!

Jag på Nelsons äldsta gata

Abel Tasman

Dagen efter begav vi oss till Pohara och Wainui för att kolla på ett vattenfall! Vägen var ojämn på grund av tidigare översvämmningar som fått träd och mark att rasa ned. Trots detta så var det en underbar promenad. I området finns även en källa som är sagd att vara en av de klaraste i världen, och man kunde se ändå ned till botten. Det enda stället där det sägs finnas klarare vatten är på Sydpoolen, under massa is. Vi såg även massa roliga skyltar med bajs till salu, och vi skrek ut det varje gång. Reggie (bilen) var på bra humör och spelade massa bra musik för oss som vi satt och sjöng tillsammans i kör. Mysigt värre! Natten spenderades i en liten, liten by sovandes i bilen. Vi var precis brevid stranden och vi tog några öl på den lokala puben.

Jätteklart vatten!

 

 

Jag myser i bilen

 Westport var nästa anhalt. Vi hade planerat att kika på lite saker på vägen, men eftersom det började regna så gick den planen åt skogen. I Westport gjorde vi inte mycket. Satt på puben där jag pluggade och Granita läste tidningen. Vi begav oss av tidigt nästa dag och besökte först Cape Foulwind där vi bl a såg sälar. Efter det blev det Punakaiki, the Pancake Rocks. Det är klippor som ser ut som höhar av pannkakor och forskare har inget svar på varför de ser ut som de gör. Vi såg även blowholes och gick en promenad ned till stranden. Natten spenderade is Greymouth där vi träffade två trevliga svenska tjejer som åkte med Stray-bussen. Vi satt brevid dem och åt och vi hade gjort en asgod pastasallad med räkor och de sa till varandra hur gott det såg ut. Jag svarade såklart på svenska att ja, det var det också!

Grant och Pancake Rocks

Dagen efter så åkte vi till Hokitika för jag vill kika på när de karvar Pounami, Nya Zeeländsk jade, eller greenstone. Vi såg en man som karvade ut en kiwifågel ut en big sten och såg massa häftiga saker som man gärna skulle vilja ha hemma, men med priser på några tusen dollar, så blev det ju inte riktigt så. På vägen till Franz Josef, så stannade vi även till i Ross, som är en gammal guldgrävar-stad som har ett urgammalt fängelse och en lite stuga man kunde kika in i för att se hur det var back in the day. Väl i Franz Josef så betalade vi ockerpris för att få parkera bilen på en camp-site, men vi sov gott ändå. Vi gick upp till Franz Josef-glaciären, men det har verkligen blivit mindre sen sist, eller så är det bara så att man inte kan se den lika bra längre. Grant gick en vandring på glaciären nästa dag, medans jag pluggade (och drack öl med de svenska tjejerna). På kvällen åt vi en smaskig roast dinner och gick sedan och badade i varma källor. Man kunde välja allt mellan 36 och 39 grader och det var så himla skönt efter en dag av pluggande. 

Guldtjuv i Ross

Granita på vandring på Franz Josef-glaciären

Fox glaciär blev nästa stopp som vår något mer imponerande. Senast jag var här så hade vi inte möjlighet att gå upp till Fox pga översvämningar, så det var kul att göra nu. Vi gick även en tur runt Lake Matheson som är fantastik då man ser the Southern Alps reflekteras i sjön som på en spegel. Tyvärr varvädret inte det bästa, men det var nice ändå. Sista stoppen i området var en utsiktspunkt där man ser glaciären och the Southern Alps väldigt väl. Till skillnad från senast jag var där så fanns det nu en minnesskylt för de som omkom i en flygolycka 2010. Det var ett litet plan med folk som skulle hoppa fällskärm, men planet kraschade i slutet av the runway. Riktigt sorgligt.

Jättefin utsiktsplats på väg till Haast.

Natten planerade vi att spendera på en campingplats som sköts av Department of Conservation (eller conversation som jag alltid får det till. Vi kom dit, fixade till sängen, lagade lite mat och gick runt lite. Sen blev vi lite uttråkade så vi bestämde oss för att åka ut och leta efter öl. Först körde vi typ 20 minuter tillbaka från den vägen som vi kom där vi hade sett en restaurang. Den var stängd. Så vi bestämde oss för att köra 20 minuter åt andra hållet istället. Ingenting. Nähe, nu då? Äh, vi åker till Haast och köper öl och campar någonstans i närheten istället! Ja, vad gör man inte för lite öl!

Vi begav oss av tidigt nästa morgon eftersom vi inte ville bli tagna av rangern för att inte ha betalat (vi betalade på den första campingen, och tänkte att det borde väl räcka?) och åkte till Wanaka. Där blev det Puzzling World och labyrint, lite öl och pluggande.

På väg mot Queenstown körde vi över the Cadrona Ranges och stannade till i historiska byn Arrowtown. Vi köpte massa godis som åt när man var liten. Till exempel sånt där pulver som man häller i munnen och sen knastrar det som attan. Hihi.

I Queenstown stannade vi ganska länge. Vi åkte upp med the Gondola för att kika på utsikten, sen blev det en tur i Lugen, vilket var skitkul. 

Hjälm på är viktigt när man åker Luge.

Hihi, Kiwi-rumpa i Queenstown!

Granita hoppade bungyjump och jag följde med. Man fick åka i en liten vagn ut till plattformen som sitter uppspänd mellan två berg. Det var jättehögt och man såg nervositeten i Grants ansikte. Ett tag trodde jag verkligen inte att han skulle göra det, men duktig som han är så tog han steget och hoppade. När han kom upp var han alldeles skakig.. inte konstigt kanske med tanke på att han föll 134 m rakt ned!

Nervös i väntan på att hoppa

Hoppet.

På väg upp!

 Efter Queenstown blev det en underbar tur i Milford Sound i vackert väder och på kvällen såg vi lysmaskar. Märkliga djur det där!

Mys i Milford Sound

Mirror Lakes mellan Milford Sound och Te Anau

Dagen efter körde vi till Invercargill där det inte fanns något att göra... alls! Så vi köpte pizza och kollade på HIMYM. Vi tog en tur till Bluff dagen efter det och åkte runt i the Catlins. Var bl.a. på Sydöns sydligaste punkt, såg gulögda pingviner och massa fint landskap. På kvällen stannade vi i Kaka Point och tänkte att vi skulle gå ned till den lokala puben, eftersom sånt är ju alltid roligt. Vi kommer ned till byn halv 10 och det är lördagskväll.. och allt är stängt! Så det var det... Sista dagen på denna roadtrip begav vi oss till Dunedin där vi nu spenderat 5 veckor.

 

Granita filosoferar vid Nea Zeelands sydligaste punkt

Snart bär det av igen för att se resten av Sydön och Nordön. Woop, woop!